Reseberättelse från Gustafssons och Svärd-Niklassons resa till Pyreneérna, Barcelona och Alperna juli 2012.

Resan startar måndagen den 2 juli kl 08.00 med siktet på Oldenburg som brukligt, 60 mil är lagom första resdagen. Vi har sällskap med Lars och Inger som viker av österut när vi når Hamburg nästa dag.

Dag 2 - Blir transportdag 65 mil över Bremen, Osnabrück mot Klottern i Moseldalen. Här har Lars rekommenderat mc-hotellet Zur Post, vi kör rakt in i garaget och serveras en kall öl som välkomstdrink. Det kan man kalla service. Mycket god 4–rätters middag – kan rekommenderas även av oss. I dag har vi mött värmen – härligt.

Dag 3 – Börjar dagen längs vackra Moseldalen p g a mindre felkörning visar det sig att vi hamnat i Luxemburg och där passar bra att tanka då det är något billigare. Idag är en mellandag och vi åker bitvis småvägar, 43 mil. Hittar efter lite om och men boende i lilla orten St Thiebault. Rummen har väl lite övrigt att önska - men våra motorcyklar var säkert nöjda eftersom de fick stå i en samlingslokal med klinkergolv bland bord och stolar - säkert och tryggt.

Dag 4 – Vi är nu inne i betalvägarnas land Frankrike. Det som överraskar oss är att denna del av Frankrike är så kuperat och vackert upp till 1 000 m ö h – vi passerar vindistrikten och dalarna i Bourgogne, Bonjoulais, Rhonedalen och Loiredalen. Nu får vi användning av regnkläderna någon timme. Hittar boende i Bourg-Lastic ett hotell som har flera hundra år på nacken. Här kan vi sprida ut våra våta kläder för att torka, finns en värmefläkt i badrummen så vi hänger överallt t o m i taklampan. Dåliga på engelska är de, som när vi skulle äta beställde jag fromage och fick sur yoghurt till efterrätt (heter tydligen samma som ost) denna förbarmade sig Thomas över. Gunnar blev kompis med hunden som gick runt bland gästerna och när han säger, det enda ord han kan på franska, bonjour, så sträcker hunden fram tassen – jösses vad vi skrattade.

Apropå betalvägar kom Marita och jag på att vi kunde nå växelpengarna lite bättre genom att gå av motorcyklarna innan vi betalade. Detta resulterade i att Gunnar stod för långt till höger och vi fick betala för bil i stället. Till råga på allt fick Marita bommen i huvudet en gång för att hon inte var tillräckligt snabb igenom – tur att hon hade hjälmen på sig, många glada skratt blev det av denna dråpliga syn och en mäkta förvånad min av Marita. Man lär sig av misstagen.

När man tar in på boende i Frankrike och Italien är det oftast så att man tar halvpension och då ingår menyer på stället 3-4 rätter och ibland får man välja. För det mesta är det bra mat och priset blir ju lite lägre när man både bor och äter på samma ställe.

Dag 5 – Startar i 10⁰ och lätt regn, landskapet blir efterhand plattare. Nu har vi åkt 270 mil. Bor i St.Paul utanför Dax , 24⁰ när vi kommer fram.

Dag 6 – Börjar med en avstickare ut till Atlantkusten här finns många surfare redan på f m. Via Bayonne – är vi nu i Pyreneérna - åker väg 918 och det härliga passet d’Ispeguy. Strax är vi i Navarra Spanien och vårt mål Pamplona för att se tjurrusningen. Inser när vi når staden att där är otroligt rörigt och stökigt samt omöjligt att få boende. Här är alla, gammal som ung, klädda i vitt med röda halsdukar m m. Vi ställer åter kosan mot Pyreneérna och pass Ibaneta som ligger vid gränsen. Hittar toppenboende på Spanska sidan i Orreaga-Roncesvalles här passerar många vandrare på pilgrimsleden Jakobsleden som startar utanför Lyon och slutar i Santiago de Compostela. Den är 160 mil och många går den i etapper över flera år med ett pass som stämplas längs vägen. Passet är nödvändigt för att få bo i vandrarhemmen längs leden. Här serveras vi nog den bästa maten, får välja på 4 olika rätter till varje del i den 3-rätters middagen. Även fast vi gissar friskt blir det mycket bra trots att Thomas fick risgrynsgröt till efterrätt. 28⁰ och åskoväder på natten.

Orreaga – i bakgrunden vandrarhem för pilgrimsvandrare

Dag 7 – Fortsätter pass Ibaneta som nog ska åkas från Franska sidan för maximal utdelning. Vi har mycket vackert väder och passen är kantade av bokskog. Tar väg D18 och fortsätter väg D19 pass d’Iranty. En mindre felåkning medför en smal dramatisk väg där det ligger stora stenar även stenblock, forsande vatten, löv, bark efter nattens oväder. Allt gick bra och vi övernattar i Laurns. Denna stad var invaderad av flugor (usch) och vi fick dessutom lammkotlett eller liknande till middag (usch igen tyckte Marita och jag) men humöret är på toppen ändå! Vi har nu passerat Baskien och sett flera män med typiska baskrar.

Dag 8 – Blir en härlig dag med strålande sol. Vi startar med passet Col d’Aubisque 1 709 m otroligt vackert. Detta pass, som många andra, ingår i Tour de France och på toppen finns statyer i form av tre cyklar. Vi fortsätter en smal dramatisk väg direkt över passet Soulor. Här är dimmigt och det kanske är tur att man inte kan se hur brant det sluttar neråt. Ställer färden mot nationalparken, utmed passen är det gått om av kor, får, getter, hästar som betar fritt även rovfåglar och gamar - man får vara uppmärksam så man inte får en get i rutan! Vi åker upp till Cirque de Troumouse vägen går längs bergssidan och älven flyter på ena sidan djupt ner som en canyon. Sista biten är betalväg smalt och svängigt. Här bland ljudet av koskällor och forsande vatten intar vi vår medhavda ”lunch” bestående av kaffe, bröd, ost, tomater och korv (till gubbarna). Fortsätter upp till själva Cirque (arena) här är berget/glaciären formad likt en amfiteater genom erosion - mäktiga vyer möter oss.

Längst upp t v sätter Thomas upp ett Taurusmärke

i

Col d’Aubisque vackert med molnen som lock

Nästa pass blir Tourmalet 2 115 m en stor skidort. Detta ingår i Tour de France och har tuffaste klassificeringen. På toppen finns en stor staty i form av en känd cyklist och här skall alla fotas som tagit sig upp dessa 17,1 km per vanlig cykel - massor med turister. Vi börjar leta boende och det hinner bli ett pass till Col d’Aspin en annorlunda nedfart, långa skrå längs bergskanten. Bor i Arreau en vacker korsvirkesstad.

Dag 9 – Åker pass Peyresourde och pass Portillon dimman kommer rullande så sikten är noll på toppen. Vi tar oss försiktigt neråt och vips är vi i Spanien, solen skiner och vi tar oss upp mot pass d’Mente. Vi är åter i Frankrike och pass Aspet men tyvärr är det dimma igen - härliga kurvor men inga vyer. Väl nere lättar dimman i dalgången mot Andorra och vi övernattar norr därom i Ax les Thermes.

Dag 10 – För att ta oss in i Andorra gäller det högsta passet i Pyreneérna 2 407 m pass Envalira vägen kantad av skidliftar och hotell. Stannar till i huvudstaden la Vella är överens om att där finns inget särskilt att se så det blir tankning 3 kr billigare och vi ställer färden mot Barcelona. Bor 1,5 mil norr vi har 200 m till havet och lika långt till tågstationen. Tar några härliga dopp för nu är vi nere i den riktiga värmen runt 29⁰.

Dag 11 och 12 – Varvar dessa dagar med bad och tåget in till Barcelona. Här finns mycket att se från en rundtursbuss bl a park Güell där Antoni Gaudi som egenartad jugendkonstnär bodde, där syns många av hans verk täckta med mosaiker i glada färger. Andra kända byggnader är Sagrada Familia, Casa Battlo och Casa Milas i centrum och de sticker verkligen ut han var mycket för den böjda färgsatta arkitekturen. Man kan väl säga att Barcelona är en dröm för arkitekter med alla hus i varierande utförande, många ganska djärva till sitt utseende. Vi strövar naturligtvis på gågatan La Rambla. Något annat man inte får missa är fontänerna nedanför berget Montjuic och Nationalmuseet kl 21 varje kväll sätts de på till ljudet av pampig musik och olika färger och former helt fantastiskt vackert och jättemycket folk.

Park Güell, Barcelona

Vy från Nationalmuseet

Dag 13 – Lämnar Barcelona och styr färden norrut igen via pass Toses är vi åter i Frankrike. Vi stannar till i Odeillo vid världens största solugn. Detta är en anläggning för forskning bestående av fjärrstyrda plana speglar – heliostater – 3 000 m², dessa reflekterar in solstrålningen i en lika stor böjd spegel som täcker en vägg i en niovåningsbyggnad vilken koncentrerar strålningen till en yta mindre än 1 m². Princip som brännglasets men i miljonförstoring. Att den byggdes just här beror på att det är ca 2 750 soltimmar i området. Vi såg en 6 mm plåt som det var hål bränt igenom. Temperaturen kan nå upp till 3 500 C denna värme kan användas för att generera el, smälta stål m m – intressant.

Del av solugen i Odeillo

Fortsätter norrut genom Gordes de St Georges mycket vackra formationer i berget längs vägen. Vidare mot Gordes de Galamus här är om möjligt ännu vackrare med hus inbyggda längs bergskammen. Det är så smalt att vägen bitvis är enkelriktad – mycket vackert och dramatiskt landskap.

Gordes de St Galamus

Mont Ventoux

Dag 14 – Passerar Montpellier och Avignon på motorväg viker av till pass Mont Ventoux även kallad ”jätten i Provence” 1 912 m - helt fantastiskt när vi når toppen, som verkligen är en topp, i vit kalksten (kan tolkas som snö på håll), utsikten runtom är som ett månlandskap finns ingen växtlighet - mycket annorlunda. Nere igen möts vi av doftande lavendelfält som på många platser i Provence. Vi åker nu längs Rue de Fruit och vägarna kantas av fruktträd. Passerar medeltidsstäderna Aurel och Montbrun som ligger längs bergskammen och ytterligare en canyon Meouge här finns gott om badande i värmen. Hittar boende högt upp på en pension vid sjön Serre Penc̨on här serveras vi 4–rätters middag på terrassen med utsikt över sjön. Kan livet vara så mycket bättre!!!!!!!!!

Vi som gillar kartor!

Dag 15 – Efter en ljudlös natt vaknar vi åter till sol men bara 8⁰. Thomas har vaknat tidigt och suttit på toa och lagt upp en annan rutt (för att inte störa Marita!!) Vi åker längs sjön, vidare pass d’Izoard, pass Laurtaret, pass Galibrier 2 646 m och pass de Telegraph. Här måste det vara så att små blå fjärilar har riksdag för de svämmar över oss i tusental när vi stannar till för fikapaus. Dagen avslutas i Val d’Isere där grabbarna fixar boende – vi tror de köpt hela hotellet sett till priset. Men vi sover gott till forsens brus.

Dag 16 – Ännu en klarblå himmel och 7⁰ åker pass Rosiere, Piccole St Bernhard, nu är vi i Italien, La Thuile känd skidort plus ett härligt minipass som Thomas GPS hittade åt oss. Stannar för fikapaus på stora St Bernhardpasset - usch vad det blåser men vi hittar lä bakom en klippa vid en snöslänt med en liten sjö nedanför. Parkerar våra cyklar och kryper ihop för att fika. När vi ska äntra cyklarna igen är Thomas hjälm försvunnen. Vi skyller genast på tjuvaktiga italienare. Vilket visade sig vara helt fel den har blåst nerför snöslänten och ligger i sjön bakom en sten och guppar så fridfullt. Det är bara att ösa ur vattnet och krama ur så mycket som går med en liten handduk. Som tur är har Gunnar stulit en liten plastbadmössa på hotellet så den får Thomas ta på sig under hjälmen. En sådan tur att vi inte slutade att leta. Fortsätter färden nerför och vattnet rinner längs nacken på Thomas. Till råga på allt är kommunikationen med Marita bruten. Vips är vi inne i Schweiz och vackra röda alprosor kantar vår väg över maffiga Furkapasset och Oberalppasset får tag i en liten lägenhet i staden Disentis där värdinnan kommer in och serverar god frukost vid köksbordet nästa morgon.

Dag 17 – Delmålet i dag är Samuan ett tullfritt område som man når via Österrike. Vi tar oss dit över Flüelapasset men vi handlar bara några småsaker. Vidare via Fernpasset här kunde det gått riktigt illa för Thomas och Marita var nära att bli nerprejade över ett stup av en bil som tänkte göra en omkörning just när Thomas körde om honom. Som tur var märkte bilisten detta och gick in till sidan igen. Allt gick ju bra och endast några märken på mc:n och bilen blev resultatet. Bilisten stannade uppe på toppen och bad så mycket om ursäkt. Vi bor i Schwangau vid foten av sagoslotten Neuschwanstein som Ludvig II kung av Bayern lät bygga och Hohenschwangau. Vi njuter på balkongen med några öl efter ännu en solig dag och upp till 30⁰.

Dag 18 – Beslutar att vi ska åka Romantische Strasse och vi stannar till i Rothenburg ab d Tauber en helt fantastisk medeltida stad omgärdad av murar. Här är det inte aktuellt med plast- eller neonskyltar till butikerna utan här gäller vackra skyltar i smide o dyl. Vi besöker naturligtvis den otroligt stora julpyntsaffären och några småsaker blir också köpta. Frestar oss även med en Schneeball som är typisk för staden och skyltas med i nästan alla affärer – kan väl säga att det inte smakade något alls men de är vackra att se på. Handlas tydligen som souvenirer med en hållbarhet på 8 veckor. Övernattar i Holdermühle söder om Würzburg är verkligen renoverat sen vi sov där senast - ett riktigt plus för dem även om det inte ligger vid allfarsvägen.

Dag 19 – Autobahn upp till Celle en riktig korsvirkesstad roligt att så många hus är bevarade några ända sedan 1500-talet. Här frestar vi oss med kaffe och en apfelstrudel. Via turistbyrån i Lüneburg får vi boende på Gafthof Kruse, Barnfeldt, vi är enda gästerna och får mycket god mat och en otroligt fin frukost vackert dukat och fint porslin. Kan verkligen rekommenderas.

Dag 20 – Startar dagen med att besöka Schiffshebewerket utanför Hamburg en mycket intressant plats där man lyfter pråmar upp till 38 m på dess färd mot Elbe vilket tar ca 20 min per pråm. Vi åker en tur via Plön och passar på att handla dryckesvaror i Kiel innan vi når vårt boende på mc-bed and breakfast Dannevirke i Owschag vilket drivs av en pratglad dansk som är ganska svår att förstå. Thomas har ju varit där flera gånger och är känd med mannen som tur är. 55 mil idag.

Här lyfts pråmar upp till 38 m

Dag 21 – Sista etappen 77 mil över Bältbroarna och Helsingör-Helsingborg och vi är hemma i Mariestad igen vid 18-tiden efter 20 nätter och 756 mil.

Sammanfattning: Pyreneérna är i jämförelse med Alperna mindre turistiskt, mycket grönare likt Skottland och inte alls så höga snöklädda fjälltoppar, inga större sjöar. Där finns ändå många härliga pass. Inte speciellt svårt att hitta boende. Från Atlantkusen till Medelhavet är Pyreneérna 43,5 mil långt och upp till 13 mil brett. Vi har haft mycket bra väder, lite regn och lagom varmt även i Barcelona. Man får räkna med ca 1 600 kr/dygnet i kassan allt inkluderat för två personer.

I vinter när filmen är färdigredigerad blir den filmvisning av Thomas även diverse foton tar vi med då.

Vid pennan

Ann-Brith